Hur ska man lösa problemet med ”galtlukt”?

I Sverige, liksom i de flesta EU-länder, kastreras hangrisar som används för köttproduktion. Om inte hangrisarna kastreras skulle köttet från vissa hangrisar ha en obehaglig lukt, så kallad galtlukt, som är oacceptabel för många konsumenter. Galtlukt orsakas av substanserna androstenon och skatol.

Kastrering har dock uppmärksammats som ett stort djurskyddsproblem i EU.  Dessutom har kastrerade grisar sämre produktionsegenskaper, inklusive lägre tillväxt och muskelansättning och de växer långsammare. Uppfödning av hangrisar i stället för kastrater medför också ett förbättrat kväveutnyttjande vilket är positivt för miljön.

I EU-kommissionens frivilliga deklaration (2010) står det att kirurgisk kastrering av grisar bör upphöra senast år 2018. Detta skapar ett angeläget behov av att utveckla enkla, praktiska och billiga metoder för att lösa problemen med galtlukt utan att behöva kastrera. Än så länge är kastrering av smågrisar ett olöst problem och inga av de alternativ som vi känner idag är idealiska. 

Genom forskning på SLU försöker vi att hitta ett eller flera alternativ som är godtagbara ur djurskyddssynpunkt och arbetsmiljö samt livsmedelssäkerhet och produktkvalitet:

  1. Immunokastrering är en typ av kastrering där man ger grisarna ett vaccin mot galtlukten. Det har lyfts som ett bra alternativ eftersom det hindrar bildandet av de ämnen som skapar galtlukten. Dessutom är immunokastrering ett mer djurvänligt alternativ än kirurgisk kastrering eftersom det är ett mindre ingrepp än vanlig kastrering.
  2. I annan studie fick hangrisarna äta potatisstärkelse under två veckor innan de skickades till slakteriet. Det blev en signifikant minskning av de ämnen som skapar galtlukt! Mekanismen bakom potatisstärkelsens effekt är att den innehåller stora mängder av s.k. resistent stärkelse, som inte är nedbrytbart i tunntarmen utan fermenteras i tjocktarmen. Då bildas det ättiksyra och smörsyra som i sin tur kan göra att det bildas mindre av de ämnen som skapar galtlukt.